Tekniskt geni…not!

Här har jag gått och kännt mig ialla fall lite duktig. Uppdaterat lite, småpulat lite med sidan trots dotterns ihärdiga sätt att sysselsätta mig dygnets alla timmar. Och så lirar inte vidarebefodringen till nya sidan med det RIKTIGA efternamnet! Så kan vi ju inte ha det! Tills jag har löst det (dvs tvingat maken att fixa det;))) klicka på länken för att komma vidare till den sidan som faktiskt uppdateras någon gång då och då…

 

www.jennieekwall.se

 

Innan två blev tre

Jag var mycket beslutsam-jag SKULLE iväg på en sista resa innan vår lilla loppa skulle titta ut. Vi hade ju från början tänkt att vi skulle iväg på en fyra veckors resa i tropiskvärme, med paraplydrinkar och stjärnklara nätter under fläktande palmträd. Djungelstrapatser och kulinariska äventyr-DET skulle bli vår bröllopsresa! Men när en liten vit sticka plötsligt hade två klarblå sträck smulades den drömmen för att ge plats åt helt andra drömmar. Hela sommaren boade vi in oss i vårt nya hus och barnkammaren ställdes iprincip färdig, men när sedan hösten kom och magen putade och jag insåg att this is it-nu måste vi iväg om vi ska hinna vara bara vi två! Och vips så hade jag övertalat maken, bokat biljetter, packat väskor och så bar det iväg till Sardinien. I en hel vecka njöt vi av livet, åt gott, hyrde bil och strosade i gamla stan, åt massor av italiensk glass och pratade, pratade och pratade. Loppan sparkade där inne och det kändes som om vi redan var tre. Kan varmt rekommendera denna fantastiska ö! (Fotot på den gravida fotografen är tagen av Hampus Ekwall)

Vinterfint

När det gäller väder är jag ganska så kräsen. Jag vill ha det varmt, soligt, gärna + 25 grader och vindstilla. Det var det inte i måndags, men oj vad fint det var ändå! Hade vintern i Sverige varit så vacker jämt då hade allt varit prima, men man får väl passa på att njuta av de 30 timmarna med fint vinterväder som 2012 bjudit på!

 

Hundra minus fyra

För några veckor sedan packade vi in hela lilla familjen i bilen och åkte till Malmö för att göra något väldigt speciellt. Vi skulle föreviga fem generationer på bild! Äldst i skaran är min gamlemormor, en tapper hjälte på 96 år. Yngst är säklart vår lillskrutta då blott 2 veckor, däremellan är jag, min mamma och min mormor. Det blev en mysig eftermiddag med mjuka bebistår och prat om gamla och nya tider, familj och kärlek. Livet-är det inte underbart när man får vara med sin familj! (Sista bilden är fotad av Hampus Ekwall)

The glamour side of life

Jag måste erkänna en sak- jag trodde att bebisar sov, både mycket, länge och djupt. Det visade sig vara helt fel. I allafall när det kommer till min lilla loppa. Hon vill mest bara sitta hos mamma hela dagarna, eller kanske inte sitta. Hon vill att mamma ska vyssa, gunga, klappa, jollra och gosa HELA dagen. Helst stå upp och göra det med båda armarna runt henne. Det absolut mysigaste man kan göra såklart tycker även jag som mamma. MEN om man för omväxlings skull vill göra något annat än just det, till exempel att borsta tänderna, håret, duscha, klä på sig, läsa mejl, ringa något samtal, gå ut med soporna-då blir det ibland lite kaosartat. Precis så har det varit idag. Lillan vaknar och får mat, somnar igen, jag går upp ur sängen och ska gå på toa, lillan vaknar, jag byter blöja och klär på henne, lägger henne mitt i stora sängen, jag gör ett nytt försök att gå på toa, lillan skriker, jag letar efter nappen jag vet att hon ändå inte vill ha, lillan skriker, jag tar upp henne, hämtar babysittern, tar med lillan in på toa, lillan gnäller medans jag äntligen går på toa, tar en snabb dusch och drar på mig kläder. Jag tar upp lillan, vyssar vyssar tills hon somnar hos mig, jag sitter och tittar på henne ett tag och tänker att hon är ju den finaste i hela världen, hjärtat värker till;). Jag lägger ner henne, hon vaknar, jag tar upp henne, ammar henne, rapar henne, torkar bort kräk från min tröja, jollrar, busar, jag säger jag älskar dig 20 gånger, e du mammas älskling? och du e gullig minst lika många gånger. Sätter på datorn med henne över armen, ska bara kolla mail och tömma mitt minneskort till kameran OCH göra ett inlägg så folk vet att jag är vid liv. Efter bara några minuter inser jag att det är toksvårt med en liten loppa på armen som övar på att kasta sig bakåt, tränar nacken och vill suga på min hals. Jag såg mig då besegrad. Lillan vann, mamman förlorade. Fast det är klart, det är ju en vinst det också att få gosa en stund till! Nu någon timme senare sover hon lungt och stilla i vagnen, vi får se hur länge det varar! Så jag passar på att titta över bilderna från en studiofotografering förra veckan. Det var balsam för själen att få komma hemmifrån en stund även om det innebar att lillan var med och satt och sov i babysittern medans jag iallafall fick titta på någon som var sminkad, fräsch, glammig och dropdeadgorgeous! Tack för att jag fick titta på dig! Och plåta dig såklart!